Ofattbart så lång tid som gått

Det har gått alldeles för lång tid sedan jag sist skrev något inlägg här inne på min blogg. Skriver dock dagligen på Http://toves-tankar.bloggplatsen.se
Så för er som känner att ni vill ta del av mina tankar och funderingar titta gärna ut till mig på Toves Tankar.

Tiden rusar men ändå så tycks tiden stå stilla. Märkliga ord men så är det sedan Kim försvann. Mitt barn valde att bli en ängel. Det har varit och är en tuff resa med mycket djupa dalar att ständigt försöka ta sig upp ur. Svårhanterlig terräng med väldiga klippbranter, djupa slukhål som ständigt hotar med att äta mig. Så här är det att mista sitt barn, man läker aldrig mera, men man lär sig att stå ut.
Just nu försöker jag skriva en bok om Kim och min relation, hoppas få den intressant och läsbar för utomstående. Att göra en bok där man kan vara till hjälp för andra i samma situation är mitt givna mål. Jag hoppas att jag skall lyckas genomföra detta.

Debutdeckarna12 8 13 640x480

Ramona Fransson Ö-känd deckarförfattare med mord i blicken...: Maktkoncentration i absurdum!

Ramona Fransson Ö-känd deckarförfattare med mord i blicken...: Maktkoncentration i absurdum!

Så himla bra skrivet, för oss alla som kämpar i denna motvind. Kan inte säga det bättre själv. Att nå ut och att finna draghjälp är ett helvete.

Lång tid har gått

Jag har inte varit här inne på länge nu, men så idag kände jag för att skriva. Så mycket som händer i mitt liv nu, jag är på väg framåt.
Jag vill inte säga att tiden läker alla sår för det är en klyscha utan dess like, nej man går vidare för att valet står mellan att leva eller att dö. Till sist har jag valt att leva och i det valet har jag beslutat att det skall ske med kvalitet. Jag har växt själsligt av min svåra prövning, livets hårdhet har gett läxor man inte kan läkas ifrån.
  Sorg och elände har följt efter men nu säger jag äntligen stopp. Vi tar ny luft, låter de båda lungorna fyllas och skriker sedan "Livet är här och nu, Lev".
Nåja, vissa dagar har fortsatt en mörk kant men de är till för att kämpa emot och han där uppe skall veta att jag är en fighter.
  Fick papperen på företaget idag, vårt eget Förlag. Vi heter Bra & Leve Förlag Handelsbolag, att vi startat upp detta är i första hand för att ge ut våra egna böcker genom förlaget. Vi tror på det vi skriver och den övertygelsen man i egen hög person besitter godtar inga nej, godtar helt enkelt inga mera misslyckanden. Vi är fria som fåglar och vi vill dela våra ord med alla som kan läsa och njuta av det skrivna ordet. Inga förlag skall stoppa oss i detta. Så mycket refuseringar, konkurrensen är hård, vi har inte plats och så vidare.
  Jag är så less på att höra dessa ord.
Vänta ni bara, ni ska få se våra böcker i tryck och vi ska bli populära sanna mina ord. Att lyckas är ett ledord och varför? Av den enkla anledning att man känner att det är viktigt att lämna en bit av sig själv kvar här när man en dag lämnar in. Jag kan leva enkelt, fattigt bara jag får skriva. För skrivandet är mitt kall, min kärlek, min poesi. Det skall med andra ord vara Bra & Leve.

Att söka jobb är inte lika lätt som man kan tro

Det är nästan ett heltidsverk att söka jobb idag, man letar, söker, träffar människor och väljs bort eller läggs till. Man försöker göra ett gott intryck, man försöker visa vad man går för, talar gott och alltid finns det med i bakhuvudet att man skall bedömas av andra och kanske kommer man då inte att räcka till.

Som person är jag lugn, jag trivs att ha min fritid i lugn och ro, många anser att detta är konstigt, men jag tycker det är skönt, jag kämpar med min vikt och tänker mycket på att äta rätt mat för min viktnedgångs skull, svårt när ens stora intresse är just att laga mat. På fritiden vill jag njuta av naturen, fotografera, teckna, skriva, blogga och läsa och just i muläget skriver jag faktiskt på en deckare och hoppas att kunna få den utgiven en solig dag, Jag tror att min förmåga till att skriva är såpass god att jag skall kunna lyckas. Tappade tråden lite där men vi försöker att halka tillbaka.

Jag är en mycket lojal person, arbetar flitigt och med glädje, vill jobba någonstans där man får god kontakt med ägaren, det lilla familjära stället är min dröm. Naturligtvis är det inte alltid man kan välja.

För tillfället är jag ju arbetslös och ekonomin är vårt stora dilemma så jag hoppas strax komma tillbaka i rätt spår för att få in pengar till räkningarna och ta mig mot nya spännande utmaningar.

Just idag har jag varit på en intervju för ett jobb över sommaren och jo, det var et sådant där ställe man skulle säga JA TACK till direkt, ett litet drömställe, isolerat och härligt, ett sommarparadis där jag vet med mig att jag skulle stormtrivas att jobba, men svar dröjer dessvärre och jag vet inte alls hur de tyckte jag var när vi talade.

Det svåra med att söka ett jobb och till fakto få jobbet är ju just osäkerheten i hur man tycker att någon är. Vad tycker de om mig? Önskar ju bara att man gav ett intryck som tar oss hela vägen fram. Det är inte så att vi blir utan jobb men och det finns MEN runtomkring allting. Man skall skaffa boenden själv, vi har inte ens pengar att starta upp med. A-kassan har satt 248kr/dag före skatt och maken 176kr före skatt, man kommer inte ens till att betala hyra med dessa småslantar. Faktum är att söka jobb, kostar pengar, alla vill att man skall komma på intrevjuer och här i Värmland finns det väldigt få lediga jobb.

I går tillbringade vi våran nionde bröllopsdag med att söka jobb och vara på en intervju i Idre fjällen, det var vackert runt omkring men ingenting där vi skulle jobba, vi skulle också jaga lägenhet och, och, och...

Många funderar på varför man inte skaffar ett jobb, men herregud vad går mitt liv ut på. Jag prenumererar på alla möjliga siter och får nedtankat lediga jobb i Sverige och Norge via min e-post, sedan sitter jag här med mina ansökningar och för det mesta resulterar det inte ens i jobb.

Har varit arbetslös i 2 månader snart och jag har sökt ett antal olika jobb i hela landet så där bortemot 500-600 jobb och ja vad många av dessa har brytt sig om att svara på mina annonser, kanske ett tjugotal vilket i och för sig inte är dåligt men sedan ratas man ju på löpande band, de vill ha yngre, de vill ha smalare, de vill ha handra kvalifikationer.
Jag kan lova er att söka jobb idag är inte alls så lätt som man kan tro.

DRICKSPENGAR en källa till olika Värde

Jag har idag suttit och tittat över hur man fördelar dricksen på olika ställen eftersom Dricks kan vara en källa till att känna ett mindre värde, vad menar jag med att säga så jo för på många ställen fördelas dricksen efter att servisen har själva kundkontakten och därför skall vara berättigade till en stor del av dricksen, köket anser jag bidrar lika mycket till kundens välmående som servitrisen i det jobb hon gör och jag anser att man går hand i hand i sina yrkesroller vilket borde föranleda att man delar dricksen lika mellan alla parter som jobbat för dagen, men så är inte fallet. Ofta delas det så att serviserna får 80 % av pengarna och köket får dela på 20 %, för mig är det inte pengarna i sig utan det att jag har gjort ett bra jobb i köket och borde ha samma status som servisen som går ut med maten för utan kocken blir det ingen dricks och utan servisen blir det inte heller dricks så en enkel summering torde vara är man 8 personer inne- dela lika på alla 8.
Som sagt jag har kollat runt och på bland annat Harrys i Uppsala så har man en jämn fördelning:

Delar på pengarna
Då Harrys stänger sitter personalen ner för att prata en stund och dela upp kvällens dricks. Kvällen med Björn Gustafsson kunde José gå hem med 500 kronor i fickan.
Alla får lika stor del: serveringen, köket, disken och baren. Alla har ju bidragit, resonerar Hans och José, som har arbetat i både disken och köket tidigare.
Så är det inte på alla restauranger. I en del fall tar de som serverar allt själva, på andra ställen fördelas dricksen ojämnt. Diskaren kan få en mindre del, eller bli helt utan. LO-Tidningens rundringning till ett tiotal restauranger visar att fördelningen av dricksen kan vara en källa till irritation och osämja.
Jag tycker att man bör visa såpass mycket solidaritet med sina arbetskamrater att man öppnar ögonen och ser att alla bidrar från sitt håll till att det blir dricks och därav så skall man fördela dricksen lika mellan alla parter i annat fall säger man ju att den enes jobb är mindre värt än den andres och så kan det inte vara i verkliga livet utan är ett utlopp för girighet och ren dumhet då detta inte skapar en bra arbetsrelation på en arbetsplats.

Att inte tiga stilla

Jag har skrivit ett helt långt inlägg som var jättebra och som avspeglade mitt yrkesval i detalj, men så klart jag skulle kolla ett ords stavning och jodå jag tog bort sidan så nu sitter jag här och ska börja om igen.
Jag är kock, likaså min make och vi arbetar på samma kök och har jobbat tillsammans så i tre och ett halvt år i köksmiljö. Vi är utan skryt, DUKTIGA och vi gillar att berömmas för det vi gör bra, men myntet har en baksida för om man är auktoritär och kan det du håller på med så känner sig andra trampade på det är ofrånkomligt dessvärre detta leder allt för ofta till att de behöver hävda sig och i allt som oftast blir det genom att hitta på egna sanningar och springa till högre ort med dessa. Vi håller hårt på Yrkesstoltheten, vi är stolta över att laga god mat, att ge kunderna en fin matupplevelse, men om inte alla i ett kök strävar åt samma håll blir det lätt att man vippar på kantens rand. Att det är A och O att hålla sig med en Mice an place det vet vi, men inte alla andra dessvärre och om det inte görs då innebär det här längre väntetider för kunden, sämre upplägg, sämre matupplevelser.
När man jobbar i kök är det ofta stressigt, man måste vara social, flexibel, vara glad och hålla andan uppe då stressen sätter in klorna i personalen, man måste vara påhittig, problemlösare och det måste gå fort.
Nu har man kommit till en punkt där man inte vill tiga stilla, jag är trött på att man beskyller mig för saker jag inte alls står för på grund av avundsjuka, på grund av att jag brinner för mitt jobb och för att jag är bra på det jag gör. Jag vet ju att jag sitter löst på min arbetsplats, jag går bara på extratimmar, men tål man inte att jag är öppen, rak och ärlig så skit bara i att ta in mig så finns det andra ställen som vill ha bra personal. Det är inte för inget man fick ett huvudansvar på föregående ställe, det var inte för inget man asvarade för egenkontroller, det ror på att man besitter kunskap och livserfarenhet.
Jag har arbetat 9 år i kök som köksbiträde och jag har arbetat 3,5 år som Kock med YRKESBEVIS.
När det gäller min yrkesroll så är jag på grund av att jag besitter kunskap ganska självsäker och framåt vilket jag inte kanske inte alltid är i min mer privata roll.
Jag tycker att alla som jobbar i ett kök, skall ha två tankar i sina huvuden 1) Kundens upplevelse 2) MICE an PLACE för sig själva och för alla sina arbetskamrater, här kommer vi dessvärre till en rå beskyllning att jag/vi bara gör mice an place för oss själva, men så är inte fallet vi ser framåt, vi gör så alla har det som behövs, vi planerar och sätter kunden i första rum. Ledsamt nog måste jag säga att inte alla har detta i sitt sikte utan mest tänker på vad man kan slippa undan att göra denna dag!
Jag kommer inte att tiga stilla, uppföljning kommer!